lördag 6 september 2008

Mina instrument, del 1: Tabla

Idag startar jag en ny följetong här på bloggen. Jag tänker avbilda och dokumentera mina musikinstrument. Jag anser att musikinstrument är väldigt vackra att se på, inte bara att lyssna på. Dessutom ligger det mycket kultur och historia i utformandet av musikinstrument, och kanske är det därför som jag finner dem så intressanta. Jag är väl något av en samlare av instrument.



Alltså är denna bloggserie något av en kombination av olika intressen. Detta innebär alltså både en foto- och musikserie. Alla inlägg kommer innehålla foton av instrumentet ifråga samt en film där jag spelar på det. Dessutom kommer jag berätta lite om instrumentets bakgrundshistoria, och vad jag själv tycker om med det. Först ut i serien: Tabla!



Tabla är namnet på två indiska handtrummor. De har en mycket gammal historia och anses vara det mest populära rytminstrumentet i Indien och sydvästasien (mellanöstern). Det består av en liten trumma vid namn dayan, som består av urholkat solitt ädelträ (eller massivt träslag i alla fall), samt av en stor trumma i metall vid namn bayan. Båda har trumskinn av getskinn i tre lager, varav det översta och det understa lagret har hål utskurna i mitten för att åstadkomma trummornas speciella ljud. Dessutom har båda trummorna en s.k. syahi, som tillverkas av järnspån och rispasta eller liknande ingredienser. Den smörjs därefter på i många tunna lager ovanpå trumskinnen för att på så sätt bilda en hinna som ger trumskinnet tyngd och ger spelaren möjlighet att åstadkomma väldigt många olika ljud, genom att träffa trummorna (framför allt dayan) på olika sätt och positioner.

Dessa olika ljud har gett upphov till ett "språk" eller notsystem för tabla. Varje ljud har ett namn, eller bol, vilket innebär att tablaspelaren kan berätta, eller sjunga, det han eller hon spelar. I traditionella sammanhang är det läraren som läser en fras som eleven sen skall spela. Skickliga spelare både sjunger och spelar samtidigt.



Jag fick mina tabla från min bror, som present. Han köpte dem när han besökte Indien (vilket man kan läsa om här), och de var faktiskt inte ens särskilt dyra. Största besväret för min bror var nog att få hem dem på planet. Men det löste sig till slut i alla fall. Jag hade önskat mig tabla från hans resa, eftersom jag något tidigare hade börjat lyssna på musik med tabla efter att ha sett det svensk-indiska världsmusiksbandet Mynta på TV (och senare på konsert). Det är verkligen häftig musik som de gör, och tabla är ett fantastiskt instrument.

Kom ihåg att jag fortfarande håller på att lära mig detta instrument. Kunniga spelare kan påpeka många misstag (men dessa är jag alltså redan medveten om). Varsågoda!