Neil Young är en artist som har en mästerlig förmåga att skapa starka melodier, vilket jag även tidigare har hyllat här på bloggen. Nu är det dags för en låt från hans skiva Zuma. Den är arrangerad för piano av yours truly.
6 kommentarer:
Anonym
sa...
Tänk, jag trodde att jag har ett av de minsta pianon som jag skulle kommat att se, men ditt är banne mig mindre OCH med ett vettigt notställ. Avis.
Vad gäller framförande tänker jag inte ens jämföra. Jag gillar nämligen inte att förlora.
Mitt piano är ett Casio (faktiskt!) Pixma som låter riktigt bra i mitt eget tycke och är en fröjd att spela på. Högtalarna klarar iofs inga högre volymer men det är kanske lika bra med tanke på mina grannar...
Det bästa med pianot är att jag kunde köpa ett snyggt ställ som ger det lite mer look av ett akustiskt piano, och således även kan PRYDA lägenheten, inte bara LÅTA vackert (som framgår av bloggen så hymlar jag inte med att jag tycker att instrumentens utseende också är viktigt). Det är som sagt ganska kompakt, men har likväl åtta oktaver (ett måste!)
Ja men då så. mitt är ju faktiskt akustiskt, men inte 8 oktavers, som jag håller med om att det skall vara. I studentlyan dit det inköptes fanns det dock inte väggutrymme, så det var färre oktaver eller inget piano alls. Idag är utmaningen att finna ett piano som går in under snedtaket och som inte ser ut som att det är stulet från musikskolan, i väntan på att det ärvda 1880-talspianot i gigantformat överantvardas och får en plats någonstans mellan synthen, tramporgeln och övriga leksaker.
Mitt första piano var ett transponerbart sexoktavers. Men som framgår av videon, så har jag en faiblesse för arpeggiosvepningar över hela klavitaturets åtta oktaver (avslutningen av låten, för de som inte kan musikalisk terminologi).
Så det hade inte funkat idag. Jag gav det till brorsan istället när jag köpte detta för 2½ år sen.
Visst inte att du var så musikalisk, Sophia! Vad har du mer för "leksaker"? Du bräcker nog inte mig... (du ser väl alla guror på väggen...)
Jodå, jag är musikalisk. Däremot lägger jag inte tid nog för att vara skicklig på något på det området.
Tja, instumentutbudet, utöver klaviaturen, omfattar en tvärflöjt, en pentatonisk flöjt, en C-flöjt, en gitarr, en luta, en liten trumma, några munspel och en näsflöjt, icke att förglömma. Jag är dock begränsad till piano, sång och träflöjterna och en gång för tusen år sedan fiol. Mitt nästa projek, som går mycket långsamt är att lära mig grunden för gitarrspel. Det är ett mycket mer socialt och flexibelt instrument än piano :)
Näsflöjt? Udda. Men udda är bra! Själv har jag tabla (som syns i videon). Indiska handtrummor som är mycket sällsynta i Sverige, skulle jag tro.
Jag har en fiol också men lär mig fortfarande att spela på den, när jag får tid (dvs sällan). Om du är intresserad av mina instrument så får du följa bloggen, helt enkelt! :-)
6 kommentarer:
Tänk, jag trodde att jag har ett av de minsta pianon som jag skulle kommat att se, men ditt är banne mig mindre OCH med ett vettigt notställ. Avis.
Vad gäller framförande tänker jag inte ens jämföra. Jag gillar nämligen inte att förlora.
Tackar för det positiva utlåtandet! :-)
Mitt piano är ett Casio (faktiskt!) Pixma som låter riktigt bra i mitt eget tycke och är en fröjd att spela på. Högtalarna klarar iofs inga högre volymer men det är kanske lika bra med tanke på mina grannar...
Det bästa med pianot är att jag kunde köpa ett snyggt ställ som ger det lite mer look av ett akustiskt piano, och således även kan PRYDA lägenheten, inte bara LÅTA vackert (som framgår av bloggen så hymlar jag inte med att jag tycker att instrumentens utseende också är viktigt). Det är som sagt ganska kompakt, men har likväl åtta oktaver (ett måste!)
Ja men då så. mitt är ju faktiskt akustiskt, men inte 8 oktavers, som jag håller med om att det skall vara. I studentlyan dit det inköptes fanns det dock inte väggutrymme, så det var färre oktaver eller inget piano alls. Idag är utmaningen att finna ett piano som går in under snedtaket och som inte ser ut som att det är stulet från musikskolan, i väntan på att det ärvda 1880-talspianot i gigantformat överantvardas och får en plats någonstans mellan synthen, tramporgeln och övriga leksaker.
Mitt första piano var ett transponerbart sexoktavers. Men som framgår av videon, så har jag en faiblesse för arpeggiosvepningar över hela klavitaturets åtta oktaver (avslutningen av låten, för de som inte kan musikalisk terminologi).
Så det hade inte funkat idag. Jag gav det till brorsan istället när jag köpte detta för 2½ år sen.
Visst inte att du var så musikalisk, Sophia! Vad har du mer för "leksaker"? Du bräcker nog inte mig... (du ser väl alla guror på väggen...)
Jodå, jag är musikalisk. Däremot lägger jag inte tid nog för att vara skicklig på något på det området.
Tja, instumentutbudet, utöver klaviaturen, omfattar en tvärflöjt, en pentatonisk flöjt, en C-flöjt, en gitarr, en luta, en liten trumma, några munspel och en näsflöjt, icke att förglömma. Jag är dock begränsad till piano, sång och träflöjterna och en gång för tusen år sedan fiol.
Mitt nästa projek, som går mycket långsamt är att lära mig grunden för gitarrspel. Det är ett mycket mer socialt och flexibelt instrument än piano :)
Jo, jag tackar jag!
Näsflöjt? Udda. Men udda är bra! Själv har jag tabla (som syns i videon). Indiska handtrummor som är mycket sällsynta i Sverige, skulle jag tro.
Jag har en fiol också men lär mig fortfarande att spela på den, när jag får tid (dvs sällan). Om du är intresserad av mina instrument så får du följa bloggen, helt enkelt! :-)
Skicka en kommentar